Nu är de dax att åter igen påbörja helvetet: skolan!

Leo ska åter igen byta skola och de har skett så många gånger att både vi och han har tappat all förstroende att denna gång nu ska bli bra. 

Vi hade möte med nya skolan i tisdags som man hade mycket ångest inför, många möten har lett till att jag blir arg och man går hemma kraschad. 
Att hitta människor som verkligen har kunskap och förståelse för barn med autism är svårt .
Mötet gick bra, många var inkopplad till mötet , 2 personer var där som var tänkta att jobba med Leo och upplägget dom hade tänkt var faktiskt bra.
Personerna som skulle jobba med Leo fick jag bra känsla av dom var angelägna och fråga rätt frågor.
De var mer fokus på att Leo skulle knyta band med dom än att han skulle göra skolarbete, 
Och att de skulle ske väldigt sakta med korta dagar, han skulle gå så många timmar dom han orka och de behövde inte heller vara varje dag.
De har jag inte upplevt så mycket förut utan haft skolan som varit på om att gå hela dagar och varje dag, så de känns skönt.
Men tilliten är inte där än för saker ändras snabbt och de oroar mig, blir inte de här rätt för Leo nu kommer jag aldrig mer att få tillbaka honom från skolan.
Leo har stora trauman från skolan så de kommer ta lång tid innan han kommer att funka där.
Leo litar inte på mig heller, vi har kommit hem efte så många möten och lagt fram hur de ska bli och så många gånger har de inte blivit så.

Leo är livrädd för att misslyckas , han vill inte lära känna nya för dom han haft som har varit bra har sen försvunnit .
Jag berätta för Leo vad som sagts och vad som tänkts och de tar emot för jag är själv livrädd att de jag känner inte kommer stämma.

Skolan är de som har förstört honom så mycket och hela familjen åh hade jag fått valt så skulle Leo inte gå mer i skolan , jag önska att jag själv kunde undervisa honom hemma , för vem kan lära sig något när man sitter med panikångest, man ticsa, man kan inte ta kontakt med andra pga autism, 
Man kan inte ve om hjälp, man kan inte säga hur man känner , kan inte säga nej, kan inte be  någon om att sitta hos honom för man känner sig ensam och rädd, de ända man kan säga är att jag har ont i magen jag mår illa och hoppas på att någon ska ringa mamma så jag får komma hem , men tyvärr så har många sagt då att de går över och inte tänkt varför Leo jämt har ont i magen och mår illa , vad kan vi göra annorlunda för honom .

Leo har mått jätte dåligt sen i tisdags han vill inte gå igenom de här igen men jag hsr fått honom att göra ett försök tillsammans med mig , jag ska träffa personalen på måndag för att förbereda och planera för honom så jag kan inget annat än att hoppas att de här ska bli bra nu. (null)
 Jag kommer att strida och kräva varenda detalj dom han behöver och den här gången kommer jag aldrig ge mig.
Ska jag behöva vara borta från jobbet i flera år till så kommer jag vara de, Leos liv och hans mående är de viktigaste.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Livet med NPF

En familj med många diagnoser, att se hur våran vardag ser ut. Hur man kampas med vardagen. Denna inne blogg innehåller fakta om diagnoser , hjälpmedel, utredningar, hur vi strider med skolan, men också hur man ska anpassa skolan för barn med npf. Hur det är att vara förälder att leva med egen diagnos. Alla hinder vi står inför i vardagen och ute i samhället, men också hur man kan tänka och göra för att det ska bli lättare. Bloggen innehåller inte bara negativa saker utan också de positiva med en familj med diagnoser.

RSS 2.0